Att förklara på det enklaste sättet är webbutik butiken med tjänster eller produkter som finns på Internet.
Enligt offficiell definition är webbutik beståndsdelen av process som kallas för E-handel (på engelska online shopping ). E-handel omfattar process inom vilken besökare kan köpa vissa produkter eller tjänster som erbjuds inom webbutik.
Inom E-handel resp. webbutik finns det tre vanligaste sätt att bedriva verksamhet och de är: B2C ( förkortat av engelska ord business to consumer), som omfattar process som pågår mellan kund och företagare dvs. tillverkare eller person som erbjuder tjänster, sedan B2B (förkortat av engelska termer business to business) där E-handel pågår mellan två företagare och som en sorts kombination av de två sätten av E-handel utvecklades metoden B2B2C, förkortat av engelska termer business to business to client, som innebär att E-handel pågår antingen mellan två företagare eller mellan kund och företagare, men det finns också mellanhänder vid E-handel.
Den tredje metoden är den oftaste inom moderna webbutiker. I stort sett underlättar E-handel köp av vissa produkter och tjänster. Å andra sidan bör man inte glömma att genom att ta hänsyn till att det inte gäller direkt handel finns det också många nackdelar som oftast gäller kvalitet av erbjudna produkter inom webbutik. Det gäller särskilt köp av produkter som gäller till exempel kläder eftersom det ofta sker att produktens bild som finns på butikens webbplats inte helt och hållet motsvarar produkten. Just på grund av det anger många mellanhänder inom E-handel på sina webbplatser möjlighet att returera kläder. Men det är bara en av möjliga behagliga saker som kan ske till kunder som använder tjänster av webbutiker.
Inom större webbutiken kan man betala med alla slags betalkort. Det gäller mestadels webbutiker som bedriver verksamhet på hemmamarknaden. För dem som är ledare inom den handeln är det mestadels nödvändigt att ha speciellt kort för betalning via internet som i stort sett försvårar att inhemska användare använder tjänster som erbjuds av sådana webbutiker.
Även om webbutiker blir vanligare sätt att köpa olika produkter och tjänster kan man ofta höra frågor som gäller säkerhet och trygghet av sådant köp. Naturligtvis, om man tar hänsyn till att internet är ganska öppen för alla, kan det alltid ske att någon missbrukar användares uppgifter. Just på grund av det bör nästan varje webbutik ha speciellt program som skyddar informationer och garanterar säkerhet av användares uppgifter samt förhindrar otillåtna förandringar av sparade användares uppgifter, men också möjlighet att checka användares identitet. I enlighet med det, bör nästan alla webbutiker ha kryptigeringsmetoder för att ju bättre försäkra informationer som användare inviger dem.
Förutom redan nämnda typer av webbutiker, finns det också: C2B från engelska termer consumer to business, inom vilken E-handel utförs av kund, som kräver viss tjänst eller produkt av säljare genom att samtidigt ange sina krav (till exempel, budget kunden har för köp av vissa produkter eller tjänster), C2C (från engelska consumer to consumer ) som är E-handel som liknar auktioner och pågår mellan två användare, B2A från engelska ord business to administration vars basiska affärssegment är att utföra finansiella transaktioner mellan företagare resp. företag och stort antal offentliga institutioner, C2A från engelska ord consumer to administration, som syftar på alla nödvändiga transaktioner som individ har mot olika myndigheter, B2E (från engelska business to employee), som först och främst är avsedd för de anställda inom visst företag och P2P (från engelska peer to peer), som betyder samma mot samma, som är specifikt sätt av gemensamma kommunikationen men inte vanlig E-handel.
Även om större antal av de här webbutikerna används inte i stort sett, åtminstone när det gäller Serbien, kommer man dagligen till slutsats att genom att inleda ovannämda modeller av webbutiker kommer man att underlätta verksamhet, inte bara när det gäller individer utan också hela organisationer och myndigheter.